Här kommer fortsättningen på “Prästens bekännelse”. Får er som inte har läst den rekommenterar jag att gör det för att enklare följa med. Denna blev aningen lång så jag valde att dela upp den i två. Följden blir att det är väldigt mycket sex i den andra delen medan den första innehåller lite annat trevligt. Men visa uthållighet så blir det säkert bra! Trevlig läsning…

Det var dimmigt och fuktigt i luften. Björn hade inte sagt ett ord på hela morgonen. Promenaden till bilen kändes som en kortare evighet trots att det inte kan vara mer än 800 meter dit. Björn gick några steg framför mig hela vägen, som om jag inte förtjänade att gå bredvid honom. Som om han var så mycket bättre än mig. När jag gick där bakom honom så kunde jag konstatera det jag redan visste; han var lång och smal och hade absolut ingen rumpa. Han var inte riktigt min typ, jag föredrar egentligen stora starka killar som kan beskydda mig. Det kunde inte Björn. Han var rädd för spindlar, precis som jag och tittade vi på skräckfilm så klagade han alltid på att han var trött och låtsades sova. I skuggan av björn så byggde jag upp en inre vrede som växte sig större och större hela vägen fram till garaget.

– Vill du köra? Wow, han sa något! Jävla typ, han vet att jag hatar att köra hans stora Volvo. Hans penisförlängare har aldrig fallit mig i smaken. Den är alldeles för otymplig och jag får mindervärdeskomplex i samma stund som jag lägger i backen.

– Du får köra, svarade jag. Han tittade inte ens på mig, trots att jag sökte ögonkontakt med honom. Ilskan tilltog men jag lugnades i alla fall en aning när stereon gick på och Gay Vision fyllde bilen med glädje. Varken jag eller Björn rörde en min. Det fanns helt enkelt inget utrymme för skratt för tillfället. Jag sneglade mot Björns skrev, jag tycke att jag anade en liten bula där. Med betoning på liten bör tilläggas för stor var han inte, min pojkvän. Samtidigt ljöd bilstereon “för jag vill inte ha nån tjej, nej jag vill bli din sommargay!”. Undrar om han inte var bög i alla fall…

Jag sneglade mot bulan igen och blev påmind om vår perversa präst. Han satt antagligen i sitt biktbås och berättade snuskigheter för biktande just i detta nu. Eller så knullade han den tjocka diakonissan som han brukar göra. Det är antingen eller. Men vilken kuk han hade. Jag hade inte kunnat se Björns lilla kvist utan att fnissa lite för mig själv efter att ha sett prästens stock. Det var förresten till stor del hans fel att vi nu satt i bilen på väg till relationsterapi. Prästens alltså. Vårt första möte skulle det bli och givetvis hade Björn protesterat högljutt för att slippa. Men vi hade problem, det visste både han och jag. Det kom lite som en chock för honom att se mig med prästen den där dagen. Trots att jag inte hade gjort något så stod ju prästen faktiskt där naken. Och vad skulle jag å min sida tro när jag såg Björn med den slampiga diakonissan? Ett besök hos relationsterapeuten var helt enkelt det ända som kanske skulle kunna rädda vårt haltande förhållande.

– När skulle vi vara där? Han skänkte mig inte så mycket som ett ögonkast. Det var uppenbart att han inte trivdes i situationen. Björn var väldigt intelligent, men det här med kommunikation är inte precis hans starkaste sida. Hur skulle han kunna öppna sig för “skrynklaren”, som han kallade terapeuten, när han hade stora problem att öppna sig för mig?

– Om en kvart, vi blir lite sena. Jag blev på nytt irriterad efter att för en stund ha kåtats upp av tankarna på prästen. Han visste mycket väl när vi skulle vara där och det var hans fel att vi nu skulle bli försenade. Vilken jubelidiot han är! Det är kanske lika bra att ge upp våra sex år tillsammans och börja leva singellivet istället. Då slipper jag ju få smaka på hans lilla tandpetare en gång i veckan i alla fall. Jag kunde gå till prästen och bikta mig lite oftare..

Vi var framme. Rummet kändes gammalmodigt. Skrivbordet, som tog upp mer än en tredjedel av rummets yta, var av mörk massiv furu. Golvet var täckt av en stor persisk matta, även den mörk, med vackra mönster som tog tankarna till tusen och en natt. I taket hängde en kristallkrona, även den gigantisk. Allt i rummet kändes minst en storlek för stort för att passa in här. Även stolarna jag och Björn satt i var överdrivet högresta. Jag smekte stolens tjocka mörka skinn och kramade armstödet hårt. Jag hade handsvett. Terapeutens sekreterare hade visat in oss i rummet i väntan på att han skulle komma. Fortfarande var stämningen spänd mellan mig och Björn. Jag svettades av obehag. Handsvett, armsvett och fotsvett, allt på samma gång. Var det inte lite väl varmt i rummet? Jag drog av mig min kofta och blottade en lite väl vågad urringning. Björn blängde på mina bröst men sa inget trots att han öppnade munnen.

Dörren öppnades och in klev en liten men bastant figur. Han gick fram till datorn och böjde sig fram för att nå musen. Han var den totala motsatsen till vad min pojkvän var. Han var kort och knubbig, mer än lagom skäggig med stora buskiga ögonbryn som tog upp en stor del av det otympliga ansiktet. Lite som möblerna i det här rummet tänkte jag. Även hans näsa var för stor för hans ansikte och öronen, som för övrigt var gråhåriga, var även dom storleken större. Hans hand fick musen att se liten som ett Ballerinakex, så väldig var den. Den för stora kostym dolde hans kropp väl, men skorna kunde inte dölja att han hade enorma fötter. Han vände sig mot oss.

– Ursäkta att jag är sen, trafiken var värre än vanligt idag. Hans mörka ögon stirrade rakt in i mina. Jag stelnade till. Han tog sin skinnfåtölj och rullade den så den nu stod mittemot mig och Björn. Han sträckte fram sin gigantiska näve, först till Björn. Han skakade Björns hand med fast handslag. När han sedan tog min hand fick han fram ett flin, som om han redan visste varför vi satt här idag.

Han satte sig till rätta i sin fåtölj och log mot mig. Med benen brett isär och med rullande tummar ställde han sin första fråga:
– Ja, det är första gången jag träffar er båda. Kan ni berätta lite om er själva? Eller förresten, vi gör såhär.. berätta om er partner istället. Du kan börja, berätta om Björn.

Jag vände mig mot Björn som för första gången idag såg intresserad ut, sedan gav jag en blick till terapeuten som nickade mot mig. Jag harklade mig några gånger innan jag började.
– Okej, det här är min pojkvän Björn. Han är 24 år gammal. Han jobbar som maskinist på en fabrik. Hans störta intressen är datorer och det har det varit ända sedan jag träffade honom för sex år sedan. Ska jag berätta hur han ser ut också?

Den korta mannen framför mig nickade och log.

– Björn är ganska lång, runt 188 centimeter. Han har smal kroppsbyggnad och är inte alltför hårig. Han har snaggat hår för det mesta..ja, vad ska man säga mer?
– Vi måste vara helt öppna för varandra, sa terapeuten snabbt. Jag vill inte att vi undanhåller någonting för varandra här inne. Berätta hur du ser honom. Inte hur andra ser honom. Du måste öppna dig.

Jag tog ett djupt andetag innan jag på nytt försökte beskriva min pojkvän.
– Han är en fantastisk människa Björn. Men han har svårt att öppna sig för mig och det är en av anledningarna till att det har gått så långt att vi kontaktade er. Vårt sexliv har inte varit det bästa det senaste året och det beror främst på Björns komplex för sin kropp. Jag tror nästan att han skäms för mig ibland. När vi har haft sex så springer han snabbt upp och tar på sig kläder medan jag ligger kvar naken och vill kela. Jag tror det har att göra med att han inte är så väldigt välutrustad, eller vad ska jag säga?

– Tack, sa terapeuten. Den här gången med ett ännu större flin. Hans stora bula i byxorna hade växt sig något större under kostym-byxorna där han satt bredbent. Björn å sin sida var röd i ansiktet. Om det var av ilska eller om han var generad vet jag inte. Men ett tydligt obehag lös igenom hans stela minspel.

– Björn, nu är det din tur att berätta om din partner.

Han vred sig lite i fåtöljen men tog slutligen mod till sig och öppnade sig i det obsoleta rummet.
– Det här är min flickvän. Han pekade på mig. Som du ser så är hon ganska kort. 160 centimeter. Hon själv tycker att hon är för mullig, men jag trivs bra med hennes runda former. Hon har ett vackert leende och hennes bröst är fantastiska. Hennes bh-storlek brukar vara 80C tror jag. Hennes trosstorlek är 38/40 eller 40/42. Jag var imponerad av att Björn kände till det, men medan han pratade kunde jag bara koncentrera mig på bulan som terapeuten rättade till med jämna mellanrum. Den blev större och större för var gång han rörde den.

– Finns det något som du tycker mindre bra om hos din partner? Frågade den knubbiga mannen medan han återigen rättade till sin bula och passade på att klämma på den lite. Jag kände att min trosa blev fuktigare.

– Jo. Svarade Björn. Hon berättar ibland saker som jag inte vill höra. Som hur bra hennes tidigare älskare har varit eller om hon blir kåt av någon kille när vi är ute. Det gör att jag blir väldigt svartsjuk och jag känner att jag har svårt att lita på henne. Hon är också väldigt flirtig och eftersom jag inte dansar så bra så blir det att hon dansar med främmande killar när vi är ute. Oftast så klämmer dom på hennes rumpa och ibland har jag sett att killar smeker henne upp under kjolen.

– Vad gör hon då? När dom klämmer henne på rumpan eller smeker henne under kjolen? Terapeuten såg fruktansvärt kåt ut och än en gång klämde han på sin hårt paketerade apparat.
– Hon låter det ske bara. Det är det jag inte gillar. Hon fnissar och viskar nått i deras öron. Hon vet inte att jag brukar se allt. Och efteråt säger hon ingenting.

Jag var så kåt som jag kunde bli. Situationen var konstig. Precis som den hade varit i kyrkan, men jag tror jag var ännu kåtare nu. Terapeuten verkade om möjligt ännu kåtare medan Björn var frånvarande. Han stirrade in i väggen. Jag var vänd mot Björn, men i ögonvrån såg jag hur vår kraftiga terapeut stirrade på mina nakna ben. Eftersom min kjol var lite väl kort fick han antagligen se en stor del av mitt blottade lår.

Detta tände mig ytterligare så jag tänkte retas lite med gubben. Jag låtsades rätta till kjolen men lät den istället gå ännu längre upp på låret. Sakta särade jag på benen medan jag tittade åt Björn. Men i själva verket hade jag fullt fokus på gubben mittemot. Hans ögon blev stora som pingisbollar av synen. Han måste ha sett mina vita bomullsstring. Hade han kommit närmare hade han med största sannolikhet sett den våta fläcken och känt den fräna doften av kvinnligt kön.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte.